Hej! Det är en sliten Sara som sitter framför tangentbordet ikväll. Tentan är skriven och för första gången på en månad har en eftermiddag utan press och ångest infunnit sig. Sedan öppnade jag nästa kurslitteratur som heter “Business Statics; Communicating with numbers”.

Den här bloggen har förvandlats till en plugghästs memoarer men det är ungefär det mitt liv handlar om just nu. Min vardag har varit så fruktansvärt okreativ den senaste tiden att jag liksom bubblar över eftermiddagar som denna. Däremot hann jag måla en tavla i onsdags kväll – det har stått en svart ram utan innehåll på mitt köksbord sedan jag flyttade hit och i onsdags fick jag nog och gjorde om köksgolvet till en ateljé och blandade färg i decilitermått.

Nej. Nu kör jag ända in i kaklet fram tills jul och efter det ska jag ligga på en spikmatta i flera dygn och bara andas. Sedan får vi se var livet för mig.

Det är en helt fantastisk och hemsk destruktiv kärlek jag känner till att befinna mig i facklitteratur hela dagarna. Min hjärna blir liksom aldrig mätt på information trots att hjärnkontoret är helt överhettat av allt från typology of intra-organizational marketing relationships-modeller till fruktansvärt skräckinjagande tankar om ett karaktärslöst G.

Igår skickade vi in det första projektarbetet på kandidatnivå och det var en väldig befrielse. Arbetsdagarna har varit lika utdragna som ICAs öppettider men när man sedan känner att det är så bra att det faktiskt kan flyga på egna vingar är det värt det.

Mitt i denna röran har jag skickat in en ansökan till Borås Textilhögskola så i januari börjar jag läsa textil också. Haha. Tanken var ju att börja HT-15 men jag kan inte vänta så länge…

Godkväll från Marketing, third edition. 735 sidor som får mig att bubbla över av förväntan och samtidigt bli fullkomligt vettskrämd.

Jag hade min första föreläsning igår och alla pusselbitar har fallit på plats så himla bra.    OCH JAG MÅR BRA! Förutom en förkylning som aldrig verkar ge sig men den struntar jag faktiskt blankt i. (Ja, det är väl förmodligen av just den anledningen den vägrar släppa taget).

Livet i eget hushåll består dock av så fruktansvärt många tidskrävande och tråkiga saker. Det känns som att jag inte gör annat än lagar mat, äter, diskar, lagar mat, äter, diskar, äter, handlar, lagar mat, äter och handlar. Däremot är det fruktansvärt skönt att ingen klagar på hur jag skär min ost eller tjatar på mig om odiskade stekpannor.

Nu ropar John Blund och i morgon väntar några timmar i Malmstenssalen igen. På torsdag är det spexföreställning och på lördag finalbankett. Och så ska jag njuta av att inte vara en nedspolad och vilsen guldfisk längre.

Tusen miljarder tack till alla som var med och gjorde gårdagskvällen så fruktansvärt bra! Musikaliteten och glädjen svämmade över ända fram till morgontimmarna och jag vill bara rama in hela kvällen och sätta upp på väggen.

Och ett ännu större tack till stålmorfar och supermormor som är de coolaste människorna jag känner. Utan dem, inget Slättevalla – och framförallt ingen Slättevalla Bacchanalia.

Om jag var tvungen att välja ett plagg att leva resten av mitt liv i så skulle det vara den lilla svarta. Min garderob består redan av väldigt många svarta klänningar men man kan nog inte få för många – så i förra veckan fick tre nya väldigt fina kreationer flytta in i min garderob. En av dem invigs förmodligen på min 20-års fest (om jag kan hålla mig tills dess) men jag har inte riktigt bestämt vilken än…

Igår fick jag brev från SGS Studentbostäder om att jag från och med idag har en (nästan) helt egen lägenhet mitt i finaste Göteborg. Pirr i magen och klump i halsen. Jag vill helst flytta in NU men det får dröja några veckor eftersom jag är upptagen med världens bästa jobb ett tag till…

Mitt Pinterestkonto har bombarderats av interior-design-inspiration-pins de senaste dagarna och min hjärna har redan noggrant målat upp hur det ska se ut. Lägenheten går i grått, svart, vitt och lite guld med en fondvägg i teal (som skrämde mig vid första anblick men som nu är ganska jättefin). Dessutom har jag fått tag i ABBA:s album Greatest Hits på vinyl, med ett omslag i samma färger – och perfektionisten inom mig hoppar jämfota av glädje. Nu behöver jag bara en drinkvagn och en regissörsstol…

Bilder från Pinterest.

Igår lämnade min BÄSTASTE kusin (med enorm glädje) Vadsbogymnasiets korridorer för sista gången.

Och jag är helt säker på att mamma Anki och pappa Mats satt på sitt moln och skrattade med oss hela dagen. Anki oj-ade sig nog lite över den korta klänningen också, men när man tar studenten gör man faktiskt som man vill.

Fast det gör ju du alla andra dagar också.

Gustav undrade varför jag varit så tyst om Europaparlamentsvalet i sociala medier och det undrar jag med. Så nu ska jag förklara för världen vad jag tycker och tänker.

Som svensk medborgare finns det så fruktansvärt mycket att vara tacksam för. I Sverige kan alla människor studera och uppfylla sina drömmar, vara kära utan att bli diskriminerade och få vård av god kvalitet på lika villkor. I Sverige kan även alla människor vara med och bestämma hur de vill att deras land ska styras.

Men allt det där som Sveriges befolkning borde vara så fruktansvärt hemskt jättetacksamma för, tar hälften av dessa människor för givet. I Syrien har 130 000 människor dött sedan 2011 då protesterna och kraven på demokratisering började men i Sverige anser halva befolkningen att demokrati inte spelar särskilt stor roll. Eller så var det helt enkelt för långt till vallokalen.

För mig är det helt oförståeligt hur så många människor kan rösta emot de mänskliga rättigheterna. Jag undrar hur det är möjligt att sova gott om natten när man lägger sin enda röst i ett Europaparlamentsval på människor som förnekar förintelsen, tycker att kvinnor inte bör ha rösträtt eller anser att homosexualitet aldrig kommer att anses som något normalt. Att 9,7% av de som röstade sympatiserar med SD får mig att vilja gömma mig i garderoben tills alla insett vad dessa åsikter faktiskt får för konsekvenser.

Det är uppenbart att den nuvarande invandringspolitiken inte fungerar i Europa och att det är ett problem som leder till stort missnöje. Men det finns ett problem som är större – nämligen det faktum att vissa väljer att se människorna som problemet, när det i själva verket handlar om politiska beslut och åtgärder. Europa och Sverige måste effektivisera etableringen av invandrare i samhället och på så sätt minska det sociala utanförskapet som leder till kriminalitet och ytterligare segregering – inte återskapa andra världskriget.

Så släpp järnrören och kom in i matchen. Det är frihet och jämställdhet som skapar ett väl fungerande samhälle!

Och glöm INTE rösta i september – med både hjärta och hjärna.

Nu tänker Gustav “Ååååååh tråkigt inlägg, Sara – inget om Fi, Mp eller MUF.” Men det var inte det viktiga i det här valet.

En paus i en solstol under ett blommande morellträd med storebror i öronen, en eftermiddag på jobbet, en påse brinnande popcorn, en White Orgasm, en helt oförsvarlig men fruktansvärt inlevelsefull dans på ett dansgolv till tonerna att Spice Girls, en marängsviss innehållande alldeles för mycket kalorier i hamnen och en hembakad kvällsmacka hos mormor och morfar. Och så var den helgen över.

Ett ganska fint träd i min trädgård.

En glad Sara påväg till jobbet. (Och en smått rastlös Elvis som vill ut på äventyr istället för att vänta på en selfie).

GOD KVÄLL FRÅN ALOE VERA-MONSTRET. Idag har Sara legat i solen lite för länge. Precis som det ska vara de där första försommardagarna innan man lärt sig att det inte är värt smärtan. Jag har haft årets sommarplaylist på högsta volym i öronen och låtsas att jag varit på varmare breddgrader – vilket stundtals fungerat ganska bra. Tills den där kalla vinden plötsligt kommer och påminner om att man faktiskt befinner sig på samma breddgrad som Anchorage i Alaska.

I förrgår kom även mina efterlängtade Wayfarers 54. Jag beställde dem när jag var i Paris och det har varit så enormt mycket krångel, bland annat för att jag beställde från ett Wi-Fi i Frankrike med ett svenskt personnummer. Sedan skulle de skickas från USA av någon oförklarlig anledning och eftersom de tillverkas i Italien tyckte jag att det var onödigt – men med en kundtjänst som svarar på (som snabbast) 72 timmar tog det lite tid att ändra en beställning. Det är SÅ typiskt att det jag vill ha aldrig ska finnas i butik.

Och nu kom John Blund och satte sig på sängkanten och ropade så det är väl bara att lyda. Godnatt!