Årets sista-natten-i-lägenheten-inlägg. Det regnar lika mycket ikväll som det gjorde den här kvällen förra året och känslan är precis likadan, för lika mycket som jag längtar efter MIN alldeles egna lägenhet känns det så fruktansvärt vemodigt att lämna den här sekelskiftesdrömmen.

I februari rasade högsta-betyg-i-alla-avslutade-kurser-grejen och det enda jag har att säga om det är: fuck mikroekonomi. I övrigt en ganska nöjd dam som tar jullov i morgon, och som nästan önskat att hon kuggat juridiken för att göra valet om utlandstermin lättare. Just nu står det mellan Schweiz och Frankrike och det kommer krävas många vakna nätter. Att man ens kan må dåligt över att behöva välja mellan världens bästa ekonomiutbildning och världens näst bästa ekonomiutbildning……… Önskar mig perspektiv på livet i julklapp.

I år har jag med all form av energi försökt få julkänslan att infinna sig men det är SÅ svårt i ett åttagradigt och regnigt Göteborg. Det här tappra försöket går jag förbi minst två gånger om dagen och det sammanfattar min konstlade julkänsla ganska bra:

Men i morgon ska jag sätta mig på ett tåg mot slätten och sträckkolla “När karusellerna sover”. Sedan är det jul.

   
    
 
…med en pinne som lås, mitt ute i ingenstans. Med min kärlek.

Det har varit lite upp och ned, som i alla relationer. Det har passerat dagar då jag velat ge upp, och dagar då jag varit fruktansvärt tacksam. Ibland är det svårt att förstå den egentliga innebörden och ibland känns det bara som tomma ord, utan någon egentlig innebörd alls.

Vi har funnits för varandra. Vi har kompletterat varandra. Vi har tagit oss igenom motgång. Vi har mött framgång.

FARs Samlingsvolym 2015. Dina 1736 sidor betydde allt.

Framförallt i morse. Men jag glömde bort dig. Jag glömde att ta med dig till vår tid i rampljuset – till tentamen i Externredovisning, till den sista tentamen innan sommaren.

Så jag fick panik och sen sprang jag. Jag sprang och sprang och sprang och sprang. Sedan sprang jag lite till. Och lite till. Och sedan, klockan 08.11, fyra minuter innan dörrarna låses, klev vi tillsammans in i den ångestfyllda och syrefattiga salen.

Fem timmar senare klev vi ut i friheten. Jag med blåsor och skoskav över halva fötterna efter mitt maraton i nya fina Tory Burch-ballerinas, du med några fler vikta sidor, lite nött och tärd.

Sedan blev jag attackerad av en fiskmås.

Nu ska jag fira att det är sommarlov. Hej då bästkusten, HEJ MARIESTAD!

Det är med sorg i hjärtat som jag om några minuter svirar om till klänning för att gå på den sista sittningen med Handelsspexet 2015. Jag är SÅ himla tacksam över att jag fick den stora äran att vara kostymör i årets spex och jag är ännu mer tacksam över alla nya bekantskaper. Trots otaliga timmar i en bunker utan Wi-Fi och mat längst ned i Konserthuset har det varit så fruktansvärt kul att vara en del av den här traditionen.

Tack till Alexandra och Matilda för möjligheter och erfarenheter, tack Sofie, Sara och Jakob för trevligt sällskap, tack Hanna och event för väl styrda sittningar, tack ensemblen för att ni är bäst, tack Stina för lån av kostymer, tack Eric för att du springer genom hela Vasastan i ösregn för att jag glömt mitt nässpray och lagar mat när jag inte hinner.

Det var det bästa, det bästa vi har sett!

Mitt tåg var i tid för en gångs skull men det var det enda som gick som planerat. Mina hörlurar gick sönder på tåget (de höll dock i tre månader, vilket innebär den övre percentilen i statistiken), min spårvagn är tydligen helt inställd mellan 3:e till 13:e april, ersättningsbussen stängde dörrarna precis framför näsan på mig och till råga på allt har jag tre väskor som man skulle kunna tro att jag lastat bly i (men de innehåller egentligen mest matlådor, sjögräs och frukt).

Väl framme vid dörren till trygghetens väggar inser jag ganska snart att jag inte har någon nyckel. Huvudvärken som så artigt kom smygande med solen i ögonen på tåget (jag hade i alla fall “tur” med vädret) bankade ännu hårdare inne i huvudet och jag fick den stora äran att bära ner mina tre väskor för de långa trapporna och ta mig till närmsta café i väntan på extranyckeln.

Att besöka ett café under en detox är dock inte det lättaste – fröken svårflirtad som ville ha något utan socker, gluten, laktos och E-nummer var minst sagt en utmaning. En smoothie hade fungerat.

Men smoothiemaskinen var trasig.

Så nu sitter jag här på ett svettigt café med en kycklingsallad på en kyckling som förmodligen är pumpad av E-nummer, tillsammans med mina väskor fyllda av sjögräs och ananas. Jag har upplevt trevligare kvällar – men det är väl det här som är det där livet – det som händer medan man planerar en himla massa annat.

Som en vis kvinna en gång sa; “Man vet aldrig vad livet hittar på åt en. Kommer fram och biter en i baken. Med sin sura andedräkt. Man känner det hela vägen upp. Borsta tänderna, Livet!”

NU HAR VÅREN KOMMIT TILL GÖTEBORG! Vilket betyder att man ser hur smutsiga fönstren är och att det snöblandade regnet övergår i ösregn. Igår och idag har dock solen skinit (!!!!!).

Trots några väldigt intensiva veckor har livet varit väldigt bra. Jag har dinglat med benen vid en åkant nära Kungsportsplatsen, ätit en grillad korv från 7:ans gatukök på en avbytarbänk på Heden, trängts bland pälsbeklädda tanter i saluhallen och promenerat genom Linnéparken där Håkan Hellström spelade fotboll med sina söner.

De sista möblerna har anlänt och Fjärde Lång gör mig väl. Fondtapeten är bland det finaste jag sett och stuckaturen kan man titta på i flera timmar. Harry och jag har blivit näst intill oskiljaktiga och jag tycker om honom trots att han sprider hundmat över hela köket och placerar pipleksaker på strategiska ställen.

…Sen är det det här med att resa mellan två platser ganska ofta, med ganska mycket kläder. När lanseras väskor som packar upp sig själva? Jag kom hit i söndags och den där väskan är fortfarande inte uppackad. Kaoset växer på höjden ju längre tiden går och… nu kommer jag behöva stryka kläder resten av kvällen.

Men först lite two-way ANOVA with interaction! Tjingeling!

Några pixlar från en pärla.

Jag frågade “när ska du fråga om vi ska ses på fredag då?”

Och han svarade som om det inte fanns i hans universum att ställa den frågan.

Men vi sågs den fredagen.

Sedan dess har det befunnit sig en fjärilssvärm i min mage. Han har en förmåga att få mig att tappa all form av verklighetsuppfattning vilket gör att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen, för det här sammanhanget är ju allt annat än inrutat och överplanerat. Men han är alldeles för stilig, han är alldeles för omtänksam, han har alldeles för fina ögon och han luktar alldeles för gott för att det ska kunna vara möjligt att vara ifrån honom. Samtidigt som han är helt sjuk i huvudet är han allt som jag behöver – samtidigt som han är precis som jag är han allt jag inte är.

Och nu sitter jag på ett försenat och överfullt tåg fyllt av odören från billig parfym och cigarettrök – som tar mig 20 mil i från honom. Igen. Jag hatar söndagar.

Sista natten i mitt livs första egna lägenhet och sista natten i Göteborg år 2014.

I januari flyttar jag till en helt fantastisk sekelskiftespärla på Fjärde Långgatan (nyp i armen) och jag vill bara gråta av glädje när jag tänker på den drömmen – stora fönster, underbar stuckatur och framförallt… EN DISKMASKIN! Hallelujah!

Det sista tentaresultatet kom upp i förmiddags och det är med en ENORM lättnad prestationsprinsessan kan konstatera straight A’s under första halvåret på Handels. Det krävdes en del Coca-Cola Light, Ipren och sömnlösa nätter men det var det värt. På grund av att hjärnan endast fått ta del av makroekonomiska teorier i december har julen glömts av lite, men efter en eftermiddag på Liseberg igår har julstämningen infunnit sig, gånger fem miljoner. I morgon sätter jag mig på tåget hem till tryggheten och sedan ska jag äta orimliga mängder av mormors fraskolor i två veckor.

Sista natten i en etta på 27 kvadrat fylld av flyttkartonger. Ja… Jag dricker glögg med balkongdörren öppen i natt.

Eller, det kanske räcker med SJ-tåg – förseningen ingår liksom i allt som innehåller akronymen SJ.

Om en timme är jag hemma i verklighetens Gbg igen efter en väääääldigt bra helg.  Igår var jag och Stina i Revymakarnas kostymförråd och hittade – utan att överdriva – HELT förnuftsstridiga (jag hittade ordet på synonymer.se) skatter. I lördags pluggade jag Business Statistics tills jag förlorade känseln i tummen, drack alldeles för söta drinkar och dansade vals med the love of my life. I fredags åt jag mig mätt på nybakade lussekatter och sa hej då till mitt hjärtas pacemaker som nu ska ta Sälen med storm.

En vecka kvar till tenta och sen ska jag vara lite ledig har jag bestämt. Och blogga om allt jag tänkt blogga om…