Först: Tusen kramar och pussar till alla som hörde av sig efter mitt äpplamos-inlägg i början av juni. Huvudvärken släppte efter fyra dygn och jag hade extremsvårt att ligga still i solstolen de två första dagarna i Spanien – men en halvdöd medelhavskust fylld av pensionärer var precis vad jag behövde.

Vi hade turen att få ett av de finaste dubbelrummen på hotellet, med två balkonger – en mot poolen och en mot havet. Hotellet hette Playaluna och hade allt man kunde önska sig – frukostbuffén var bland det sjukaste jag varit med om med allt från churros till omeletter stekta på beställning.

Vi gick ett antal promenader längs den 15 km lång stranden, men majoriteten av dygnets ljusa timmar spenderades såklart i solstolen…

De flesta restauranger i Roqueteas de Mar serverar extremt dålig mat, framförallt sunkig tapas som fylls ut med pommes. Efter några dagar fick vi dock reda på att bättre mat serverades på de små strandrestaurangerna (som vi valt bort på grund av att de såg så små och slitna ut…), så kallade Chiringuitos. Godaste middagen avnöjts på Chiringuito el Ancla där jag åt heeeeelt fantastisk bläckfisk. Vi åt Paella en kväll på en annan chiringuito som också var helt fantastisk, men den kvällen var jag för hungrig för att hinna fota…

En dag åkte vi in till Roquetas de Mar för att gå på marknad, vilken var lika värdelös som alla andra marknader jag besökt. Bredvid låg dock köpcentret Gran Plaza som var över alla förväntningar, med butiker som Massimo Dutti, Calzedonia och Primark (!).

 

Nu ska jag återgå till sjuksängen och låta kroppen kämpa emot min flygplansförkylning (helt klart värt det)…

God morgon från Schiphol! Efter en pulshöjande taxiresa är vi nu incheckade och redo för Rom. Amsterdam var heeeelt fantastiskt, en stad som inte saknar någonting. Förutom sommarvärme.

På ren västgötska är det så man mår efter att ha pluggat 250 % i en månad. Det höll tills igår. En sur kärring på 1177 föreslog att jag skulle ringa en ambulans.

Så det gjorde jag.

Helt plötsligt satt det ambulanspersonal framför mig som frågade hur jobbigt det var att läsa finansiell ekonomi på engelska och det är ju faktiskt inte särskilt jobbigt. Faktum är att det inte är alls jobbigt att läsa finansiell ekonomi på engelska. Eller att läsa franska. Eller att skriva kandidatuppsats. Eller att träna sex dagar i veckan. Eller att ligga på kaloriunderskott. Eller att vara trevlig och glad och pigg.

Men att göra allt det där samtidigt, med hela sitt hjärta som insats. Utan att kunna prioritera.

Och sen när man väl prioriterar (till exempel hoppar över att värma upp överkroppen innan man börja tricepspressa för att man har noll energi och ambition kvar) – DÅ! Då väljer kroppen att bara slänga in handduken och lämna en i sticket. 24 timmar innan tenta och 72 timmar före uppsatsdeadline.

Det sa pang i nacken, synen försvann, känseln i vänster arm likaså och sedan kom den där ambulanspersonalen som uppenbarligen hade svårt för engelska.

Sen sov jag två timmar, pluggade sju, sov fem. Sedan skrev jag tenta. Morfar tyckte jag var blek när jag kom hem och när morfar tycker att man är blek, då är man blek. Med ett halvt kilo lösgodis i magen känns livet lite bättre men det som får mig att hålla ihop nu är tanken på att jag på måndag klockan 15 ligger och halvsover på en solstol precis intill Alboránsjön.

Hursom, jag lever. Men det är fan knappt.

 

 

 

 

Som jag har längtat efter att få sitta här – i min soffa, i min kliniskt rena lägenhet, med nya fina Shepherd-tofflor på fötterna och en påse svenskt lösgodis tätt intill. Som jag har längtat efter att få somna till Simpsons, äta frukost till Nyhetsmorgon, laga mat i mitt eget kök, duscha i min egen dusch, äta minikeso och kycklingfilé och ha en garderob som väger mer än 23 kilo.

I torsdags eftermiddag landade jag i Sverige efter två intensiva veckor i Zürich fyllda av finals. Finalsperioden har nog varit bland de mest påfrestande perioderna i mitt liv så det är med en stor lättnad jag kan konstatera att det är över.

Trots det har min tid i Zürich varit helt fantastisk och jag är så glad över alla människor jag fått lära känna och alla platser jag fått uppleva. Att bo i korridor har varit sjukt påfrestande, men har ändå gått bättre än vad jag trodde att det skulle göra.

I fredags morse klockan nio var jag tillbaka på Handels med en deadline åtta timmar senare, men å andra sidan har Handels aldrig varit särskilt generösa med mjukstarter. Hursomhelst skrev jag min sista salstenta på kandidatnivå i Zürich och om allt går som det ska har jag en kandidatexamen i business i sommar (!!!!!!!).

Nu ska jag kila över till gymmet (notera “kila över” – d.v.s. inte sätta mig på en buss i 40 min). Burggrevegatan – how I love you.

Ja. Här har ni mig. Oro personifierad. Det finns oro – och så finns jag. Tillsätt en nypa (traktorskopa) ångest och vips så har ni mig.
Idag skrev jag de två sista tentorna för i år och jag längtar så jag dör till min säng för jag har inte sovit på en vecka. Det spelar ingen roll om jag kan 38 powerpointpresentationer utantill eller kan säga vad som står på sidan 541 i kurslitteraturen för jag är lika nojjig över att kugga tentor ändå. Jag är 110% säker att jag aldrig någonsin skulle kugga en tenta men ÄNDÅ ligger jag vaken om nätterna och målar upp min personlighet som tentakuggare.
Det hela resulterar i att jag överfylls av adrenalin och känslor av att kunna ta över världen när jag skrivit tentor.
Idag har jag skrivit två tentor.
I morgon åker jag hem till Sverige och där väntar the love of my life, min familj, lussekatter och daimkakor.
Så om ni behöver hjälp med att rädda världen eller nått liknande i eftermiddag, hör av er. Det var bara det.

En passande bild på en julig cykel.

Om exakt två veckor sitter jag och äter skinkmacka och spelar Bingolotto. Hemma på min gata i stan. Det är så himla svårt att förstå.

Innan dess ska jag dock överleva två sjukt intensiva veckor med tre finals och en presentation och helst vill jag bara gömma mig under en sten tills allt är över. Över 1600 powerpointslides och ungefär 1500 sidor facklitteratur ska repeteras och sorteras i min stackars hjärna under den kommande veckan.

För att få lite perspektiv på livet har jag därför försökt njuta lite extra av Zürich i veckan och försökt att inte plugga varje ledig sekund och minut…

Bästa få-perspektiv-på-livet-medicinen: Powerwalk i soluppgången med julmusik i öronen.

I tisdags firade vi Saint Nicholas Day och det gör man tydligen med sånna här små varelser, så kallade Grittibänz. I princip samma sak som Butterzopf fast med en chokladbit i (som tydligen ska symbolisera en pipa????)

I morses mötte jag upp Monika på HB vid 9 och sen gick vi till Altstadt och åt frukostbuffé på Hotel Adler. Väääääääääldigt gott, speciellt jämfört med min proteingröt som jag tryckt i mig varje morgon i ca 7 månader. Sedan åkte vi till västra Zürich.

…vilket är synonymt med hipsterkvarter. Här finns bland annat Freitags flagshipstore och en himla massa små, alternativa butiker med mycket skandinavisk design. Och en och annan technoclub. Och Prime Tower förstås!! Zürichs stolthet. Med Zürichs dyraste drinkar.

Efter några timmar plugg blev det kvällis på Ikea med Gabriella. Det här var nog fjärde eller femte laxburgaren sedan jag kom hit men är man svensk så är man. Sedan investerade jag i lite lussebullar.

 

I fredags välkomnades Lucy åter till Zürich vilket innebär att julbelysningen tänds för första gången. Och precis som med allt annat i den här staden är ledmotivet “more is more” – det är liksom Jul på Liseberg-känsla var man än går.

Jag och Monika sågs på HB för att bevittna spektaklet, äta dumplings och gå på julmarknaden vid Bellevue. Och dricka lite vin såklart.

Även om det är 15 grader och mestadels regn så måste jag erkänna att det infunnit sig lite julstämning i alla fall. Det luktar rostade kastanjer över hela stan, det serveras glühwein var man än är och chokladtomtarna har fullständigt tagit över matbutikerna. Det enda som saknas är Tommy Körbergs julskiva och lite pepparkaksdoft… Och skumtomtar och julmust och mormors fraskola och knäck och lussebullar…….

Den stora julgranen på Hauptbahnhof som inte helt otippat dränkts i Swarovskikristall.

En sjungande julgran.

Lampor, lampor och lampor…

Glühwein i pappmugg mitt i Wienachtsdorf. Ingen höjdare direkt.

Nu har jag precis vinkat hejdå till kusin som bott hos mig i helgen så det är åter dags att flytta in i min lilla pluggbubbla. Jag fick mail om utvärdering av utlandstermin i veckan och det känns så fruktansvärt overkligt att jag åker hem om några veckor – även om jag längtar ihjäl mig efter att få komma hem så längtar jag ju inte härifrån.

 

 

 

Förra torsdagen landade mamma och pappa i Zürich och det var inte en dag försent för jag hade saknat pappas vissel och mammas tjat ganska mycket. Jag flyttade in i deras lägenhet  över helgen och det var GANSKA bekvämt med klinisk renhet och att komma hem till rena handdukar, ihopvikta kläder och nybäddad säng varje dag. Vi hade inga storslagna planer men helgen var alldeles för kort i vilket fall.

Vi bodde mittemot en italiensk restaurang så det blev pizza första kvällen. 5 av 5.

Det blev ett antal besök i chokladbutiker…

På fredagen var det festivalinvigning vilket tydligen innebär att det är massa människor i konstiga dräkter som spelar musik överallt.

Hälsade på lite i korridoren på lördagen och tog en promenad förbi mina fyrbenta kompisar.

Och så hängde vi lite vid Bellevue. Och konstaterade att daddy är ett hopplöst fall när det kommer till att bli fotad.

På söndagen åkte vi upp till Uetliberg och det var kallt.

Kvinnan i mitt liv 870 meter över havet.

På söndagskvällen hade vi bokat bord på Zeughauskeller, ett typiskt schweiziskt ställe som serverar meterlånga bratwursts. Om man gillar schweizisk matkultur är det här the place to be, och om man är mindre förtjust i överflöd av kolhydrater och korv så var pangasiusfilén top notch.

Var givetvis tvungen att ta med dem till min favoritställe of all time tillika världens första vegetariska restaurang – Hiltl. Ett MÅSTE om man är i Zürich!!!

Idag umgicks jag och Monika utan att dricka vin. Vi utövade dock ett annat gemensamt intresse vi har – att äta choklad. Vi bokade var sin biljett till “Truffes und Pralinés – selbst gemacht” i september och visste nog inte riktigt vad vi skulle förvänta oss när vi klev innanför de stora glasdörrarna till Lindt Chocolate Factory i Kilchberg i eftermiddags.

Monika tyckte i alla fall jag skulle sänka mina förväntningar när jag på vägen dit i ett upphetsat ögonblick (befogat, eftersom det faktiskt luktar choklad i hela Kilchberg) uttryckte min förhoppning om att få äta obegränsat med choklad.

Men Monika hade fel och jag har aldrig ätit så mycket choklad inom loppet av två timmar. Förutom att det var fritt fram att äta av allt som vi tillverkade dessa praliner och tryfflar av, fanns det ett buffébord med alla möjliga olika sorters Lindt-choklad som man kunde besöka när man tyckte att man behövde paus från tillverkningen (eller ville variera intaget av smält choklad). Sammanfattningsvis spenderade jag just två timmar i paradiset.

Champagnetryfflar!

Mina fina praliner…

Tadaaaaa! Nu ska jag bjuda våningen på champagnetryfflar!

 

Matkoman har precis börjat släppa efter en HIMMELSK middag med inslag från Asien, Polen och Sverige. Ikväll är kvällen jag är tacksam över att bo i korridor – och få lära känna så många nya människor från världens alla hörn.

Vi sågs i köket vid 18 och hade bestämt att alla skulle laga någon traditionell rätt från sitt hemland. Jag och Amanda hade varit och storhandlat på IKEA och bjöd på Swedish meatballs – dock av kycklingkött så att jag kunde få längta hem lite också. Givetvis med lingonsylt, pulvergräddsås och kokt potatis till. Lingonsylten var omåttligt populär.

Vi bjöd även på pepparkaksdeg och julmust men pepparkaksdeg smakade tydligen som någon kinesisk medicin så den hamnade i soptunnan, och julmust luktade tydligen nagellacksborttagning (?????).

De flesta aktiviteter jag och Monika upplever tillsammans tenderar att innefatta vin. Så även potatisskalning.

Edward, som lever på Ristorantepizza och mikromat (han äger inte ens en tallrik), hade köpt någon deg på Coop som han tyckte såg trevlig ut. Han hade dock inte någon som helst aning om vad man skulle göra med den, så en viss polsk mästerkock kom till hans undsättning och gjorde gipfeli.

Sammanfattningsvis kommer jag somna gott ikväll med magen full av asiatiska grytor, wokar och soppor, pulvergräddsås, pepparkaksdeg och polsk äppelkaka.