Gustav undrade varför jag varit så tyst om Europaparlamentsvalet i sociala medier och det undrar jag med. Så nu ska jag förklara för världen vad jag tycker och tänker.
Som svensk medborgare finns det så fruktansvärt mycket att vara tacksam för. I Sverige kan alla människor studera och uppfylla sina drömmar, vara kära utan att bli diskriminerade och få vård av god kvalitet på lika villkor. I Sverige kan även alla människor vara med och bestämma hur de vill att deras land ska styras.
Men allt det där som Sveriges befolkning borde vara så fruktansvärt hemskt jättetacksamma för, tar hälften av dessa människor för givet. I Syrien har 130 000 människor dött sedan 2011 då protesterna och kraven på demokratisering började men i Sverige anser halva befolkningen att demokrati inte spelar särskilt stor roll. Eller så var det helt enkelt för långt till vallokalen.
För mig är det helt oförståeligt hur så många människor kan rösta emot de mänskliga rättigheterna. Jag undrar hur det är möjligt att sova gott om natten när man lägger sin enda röst i ett Europaparlamentsval på människor som förnekar förintelsen, tycker att kvinnor inte bör ha rösträtt eller anser att homosexualitet aldrig kommer att anses som något normalt. Att 9,7% av de som röstade sympatiserar med SD får mig att vilja gömma mig i garderoben tills alla insett vad dessa åsikter faktiskt får för konsekvenser.
Det är uppenbart att den nuvarande invandringspolitiken inte fungerar i Europa och att det är ett problem som leder till stort missnöje. Men det finns ett problem som är större – nämligen det faktum att vissa väljer att se människorna som problemet, när det i själva verket handlar om politiska beslut och åtgärder. Europa och Sverige måste effektivisera etableringen av invandrare i samhället och på så sätt minska det sociala utanförskapet som leder till kriminalitet och ytterligare segregering – inte återskapa andra världskriget.
Så släpp järnrören och kom in i matchen. Det är frihet och jämställdhet som skapar ett väl fungerande samhälle!
Och glöm INTE rösta i september – med både hjärta och hjärna.
Nu tänker Gustav “Ååååååh tråkigt inlägg, Sara – inget om Fi, Mp eller MUF.” Men det var inte det viktiga i det här valet.