Idag startade min Pre-semester Intensive German Course och jag har inte så mycket att säga om den mer än att den verkligen är Intensive. En bra sak är dock att det är väldigt nära till ETH och the University of Zürich main building vilket innebär att det finns två bra restauranger där man kan äta mat för rimliga priser. Idag åt vi i Mensa på ETH och det var nog det bästa jag ätit sedan jag kom hit, och dessutom kostade det bara 6.20 franc.

Kanske inte det mest aptitliga upplägget men man äter ju med munnen. Torsk med pestosås, stekt zucchini (som jag längtat) och potatis- och ärtpuré.

Utsikten från ett klassrum. Det är helt klart lättare att sväva iväg bland molnen när de är på samma höjd som en själv…

Ikväll har jag pratat med världens sämsta försäljare på Halebop (det var liksom jag som sålde ett abonnemang till mig själv) samt varit inlåst på toa. Ni som känner mig vet att jag har lite svårt för trånga utrymmen, speciellt hissar och toaletter utan fönster. Jag är antagligen den av oss i den här studentkorridoren som oroat mig mest för att fasta inne på toa eftersom min analytiska (oroliga) hjärna registrerat låsen som extremt opålitliga.

GIVETVIS var det jag som fastnade.

Som tur var stod Tom, Pawel och Kris och väntade på mig då vi var påväg till Spar, så det var ganska lätt att knacka till sig uppmärksamhet. Pawel kom till min räddning då han av någon anledning alltid bär runt på en fickkniv. När dörren öppnades hade jag dock redan hunnit förvandlas till ett asplöv och det var på vääääldigt skakiga ben jag tog mig till Spar.

Denna nära-döden-upplevelse ledde till ett passionerat uppfinnande och utvecklande av en skylt (av kartong och ett handtag från en soppåse). Voilà:

Ganska nöjd.

Nu: sova. I morgon: INTENSIV dag på Sprachenzentrum.

På söndagar förvandlas Zürich till en spökstad och allt är stängt förutom det som finns i anslutning till Hauptbahnhof. Jag och Hanna träffades (för första gången i vår nya stad!!) i eftermiddags och tog en promenad till gamla stan där vi faktiskt hittade några restauranger som hade öppet. Hanna fastnade för en italiensk restaurang med en stor skylt som det stod “GLUTENFREI PIZZA” på, så italienskt fick det bli.

En buss i Zürich city centre en söndag…

En glad kusin, en GLUTENFREI PIZZA och en husets sallad.

Om det är något som är dyrt i Zürich så är det vatten – när man beställer in vatten på restaurang så får man alltid fina glasflaskor som sällan kostar under 6 franc (ca 55 kronor). En Coca-Cola kostar runt 5 franc.

…men i butik kostar en halvliter Coca-Cola endast 3 franc (!) och det här är ju bara en dröm för Sara Swahnström. När man är extremt svag för Coca-Cola Zero men känslig för koffein – den löser liksom alla världens problem och finns dessutom överallt. Förutom på restaurang då, där är det vatten för 6 franc som gäller.

Nu ska vi ha cleaning meeting med alla studenter i korridoren. Wish me luck.

He-rre-gud, vilka omtumlande dagar. Just nu sitter jag vid ett skrivbord i ett korridorsrum och försöker smälta att jag flyttat till Schweiz.

Flygresan gick bra och hjulen slog mot landningsbanan 20 minuter innan utsatt tid. Jag lyckades få med mig alla väskor (ja, det fick bli en tredje) och dessutom hamna på rätt adress, trots en taxichaufför som bad MIG förklara vägen (hallå???).

Zürich är hur fint som helst. Området som jag bor i ligger 15 minuter norr om Zürich Haupbahnhof och storstadspulsen. Mitt första intryck av huset och korridoren var sämsta möjliga då min våning inte hade städats ännu – tänk er mardrömsscenario i studentkorridor. Fast 7000 gånger värre.

Det låg disk över hela diskbänken, hela matbordet var fullt av smulor och matrester, ugnen stod på, det såg ut som en tomat exploderat i mikron, när man öppnade kylen möttes man först av en svärm bananflugor och senare av en odör som liknade allt annat än Chanel No 5. För allas trevnad utelämnar jag detaljerna om toaletten.

När jag kom hem på kvällen glänste dock hela våningsplanet vilket lugnade det här stackars flärdfulla hjärtat något.

Jag antar att stora delar av (hela) köksutrustningen var i väldigt dåligt skick för i morse när jag skulle koka gröt fanns varken kastrull, bestick, decilitermått eller något annat i lådorna. Det fanns en risslev täckt av matrester, som städtanterna antagligen glömt. Dagens investeringar har således varit en kniv, en gaffel, en kastrull, ett glas, några matlådor och en skål. Kvällens middag blev därför efterlängtad gröt som förtärdes direkt ur kastrull (känner redan hur jag vuxit som person efter bara ett dygn i studentkorridor).

Dagen har spenderats inne i Zürich där vi strosade runt på shoppinggatorna, utforskade universitetet och åt lunchsallad från Coop på en brygga vid vattnet.

I morgon ska vi nog göra ungefär samma sak.

Gute Nacht, Schweiz!

Jag vet inte hur många gånger jag packat upp, packat om och packat ned de senaste dagarna men det är ganska många gånger. Om en timme eller två kommer jag säkert på något mer som måste med och då börjar jag väl om igen.

För tillfället 31,1 kilo livsnödvändiga blusar, skor, byxor, resistance bands och nagellack (0,1 kilo för mycket men vad gör väl det om 100 år…).

I morse var jag på Actic för sista gången den här sommaren och det var lite vemodigt så jag blev kvar där i tre timmar. Sedan gick jag raka vägen till Sand och åt köttbullar med mamma. Jag har inte ätit rött kött på evigheter (klick, klick) men såhär sista dagen i Sverige kändes köttbullar som det enda rätta att stilla hunger med.

I morgon bitti klockan 05.30 bär det av mot Landvetter och vid lunch landar jag i Zürich. ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!!!

Sehen sie wieder, Schweden!

I torsdags fick jag en pensel i min hand med den stora äran att grundmåla väggar i morfars torp som han och Simon fått för sig att renovera. Jag antar att det är nu jag får nytta av att jag mellan -97 och -05 inte missade ett enda avsnitt av Äntligen Hemma (äntligen!!). Sedan satt jag och titta på en skördetröska och njöt av sommarens första semesterdag.

Det känns som att det var ungefär två veckor sedan jag flyttade hem till småstan men det är två månader sedan. Thank god för iPhone-album så att man kan drömma sig tillbaka lite och inse att man faktiskt lyckats hitta off-knappen till sin autopilot några dagar.

En glad Sara i en tentavecka-smutsig spegel och i gårdagens lockar som precis vaknat upp till den första lediga dagen (UTAN någon tenta som tjuvar tanketid och energi) på två år. Känslan? :

Bästa off-knappen stavas Actic. Många tycker uppenbarligen att jag är dum i huvudet som väljer att spendera mina kvällar på ett gym men jag har haft huvudvärk fyra gånger sedan januari (vilket jag brukade ha fyra dagar i veckan), jag har börjat uppskatta mat (kanske lite för mycket), panikångest är ett minne blott, rumpan sitter där den ska och jag somnar som en prinsessa klockan 23. Och de som känner mig vet att jag har hemskt dålig förståelse för lagom.

En morgon vaknade jag upp som regiassistent (åt bästa Klas!!) och det var en av sommarens roligaste dagar.

En annan morgon vaknade jag upp i huvudstaden. Startade dagen på SATS, sprang i affärer tills de stängde, åt pommes för första gången på 8 månader. En bra dag.

Efter en lång tids svår och ineffektiv övertalning fick jag i veckan låna pappas bil och åka till bästkusten med Amanda. Vi turistade lite och på hemvägen hann vi precis kommentera bekvämligheten med så lite trafik innan vi nästan körde in i världens längsta bilkö. Vi hade inte särskilt tur med vädret men vi fick i alla fall se Floda.

Nu är klockan långt efter 23!!!!!! Godnatt!

Håll i er, för nu blir det känslosamt. Men jag måste dela med mig av den här historien för det som hänt de senaste månaderna är bland det sjukaste jag varit med om.

Jag och Hanna har vuxit upp tillsammans, som syskon. Hon är min lillasyster och jag är hennes storasyster. Ibland, som till exempel i situationer när man måste vara verklighetssinnad och förstående, då byter vi, så att jag är lillasyster och Hanna är storasyster. Jag känner Hanna så väl att jag vet att hon i detta nu tänker “vad sjutton innebär verklighetssinnad?”.

Sedan min första dag på Handels har jag inte haft något annat än Grandes Écoles i Frankrike i åtanke gällande utlandstermin. Jag skrev mitt Letter of Motivation månader i förväg, med EDHEC Business School i Lille som första val.

Två dagar innan deadline ändrade jag mig och skrev om varenda litet ord, med University of Zürich som första val. Varför jag gjorde det vet jag inte riktigt – men Schweiz lockade på något sätt. Även fast jag hatar finans.

Jag kom in på mitt första val, och den första september åker jag till Zürich för att plugga finans. Jag längtar ihjäl mig, men har en enorm fjärilssvärm i magen för det är ganska långt mellan Slättevalla och Schweiz, mellan trygghet och äventyr.

Den första juni hade jag och Hanna följande konversation:

Och den där au pair-familjen hade Hanna av en slump fått kontakt med via en väns vän på Facebook, för ett år sedan. Hanna ansökte för sent men fick som svar att de skulle höra av sig om ett år när det blev aktuellt igen. Det där året gick och Hanna blev kontaktad.

Hanna har fantasi som en femåring (dvs. oändlig), energi och ambition som en Bolibompaprogramledare på Red Bull och ett skratt som aldrig tar slut. Hanna är au pairernas au pair. Och hon flyttar till sin au pair-familj i Zürich i slutet av augusti.

Jag och Hanna har vuxit upp en kilometer ifrån varandra. Nu väntar livets äventyr – och vi får uppleva det tillsammans. Av en slump.

Alltså – vem det än är som sitter på ett moln och drar i snörena – jag är dig evigt tacksam. Jag får liksom ta med mig en del av min trygghet till Zürich.

Fuck fjärilarna. WE’RE MOVING TO SWITZERLAND.

HOW I love Sjötorp. Speciellt på midsommar och speciellt med mitt hjärtas tussilagor.

I går såg jag solen gå ned över Ullevi och mitt livs kärlek.

Idag såg jag solen gå ned över Centralstationen, för sista gången det här året. I morgon går flyttlasset till Mariestad och första september går flyttlasset till Schweiz. Hade det inte varit för att jag slarvat bort min Alexander McQueen-sjal hade jag verkligen inte haft något att klaga på.

Nu: sömn. I morgon: en sista morgon med alla supermegahardcoregymbarbies på Nordic Wellness Odinsgatan, en lunch på Storan och sedan hem-hem. 

Natti natti!

I natt klockan 00.30 gick jag barfota ned för Skansen Kronan efter en MAGISK premiärbankett vilken efterföljde en än mer magisk premiär. Vi hade Gosskören till bords och ytterligare kommentarer angående den saken känns överflödiga. SÅ himla tacksam att jag får vara del av det här.

Om en timme stannar tåget i Töreboda och om två timmar börjar jag jobba. Ikväll ska jag sova. I en solstol på altanen.