Det har varit ett himla tjat om den där varma chokladen på Conditorei Schober ända sedan jag kom hit, så idag styrde vi stegen mot gamla stan för att avgöra om hypen var välgrundad. Det var den.

Det var lite Alice i Underlandet-känsla när man klev in genom dörren och hela stället andades “more is more”, framförallt gällande julpynt… Lite varm choklad (med myyyyycket grädde) och en vollkorn-gipfeli/ lemon tart senare var damerna nöjda. Väldigt nöjda.

Sedan promenerade vi genom ett höstgrått Zürich, klämde lite på Kenzo x H&M-kollektionen och mötte upp en kusin påväg till Paris.

Allt är för bra nu!!!!!!

I torsdags kväll mötte jag upp en efterlängtad Sofia på flygplatsen och jag har nog aldrig varit med om att en helg gått så himla fort. Eller innehållit så mycket snabba kolhydrater.

Vi slog oss ned på Tibits när vi kommit till Oerlikon och rullade hem en timme senare, utan att ens rört efterrättsbuffén.

På fredagen åkte vi till Konstanz över dagen och köpte livsnödvändiga saker – allt från rosa knytblusar till gurkor. Jag återförenades också med en gammal partner-in-crime: leopardpälsen. En trogen vän som idag fått en hedersplats på väggen i mitt rum efter att vi delat många kalla dagar tillsammans i över 5 år (ja, den var stor när jag fick den och liten när jag tvingades skiljas från den).

På lördag morgon njöt vi av en egenkomponerad brunch med veggieburgare, ägg, grönsaker och Butterzopf innan vi rullade in till Zürich.

På kvällen var det dags för fondue. Jag hade bokat bord på Frau Gerolds Garten som enligt säkra källor ska servera en väldigt bra och klassisk schweizisk fondue.

Förväntningarna var väl inte skyhöga men det enda vi diskuterade under vår timme på Frau Gerolds var hur man kan utveckla det här extremt enformiga konceptet. Att det var skitäckligt är ju en helt annan femma.

…så vi hamnade här.

…och sedan en drink på Bagatelle vilket uppenbarligen var ett av få ställen i Zürich som upfattat att det är Halloween. Vi mötte sedan upp Hanna och tog tåget hem till mig för lite vin, choklad och Carola i tv-rummet.

Idag blev jag av med min hiking-oskuld. Jag har undkommit detta orimligt länge med tanke på att jag befinner mig i det mest hike-hysteriska landet någonsin men det finns så lite friluftsmänniska i mig att inte ens ett Tobleroneberg lockar.

Men i morses under frukosten bestämde jag och Sofia att vi skulle bestiga Uetliberg. Sagt och gjort.

Oktober började väldigt festligt men det var tyvärr inget som varade särskilt länge. Att plugga sju kurser parallellt är lättare sagt än gjort när man vanligtvis lägger fjorton timmar per dag sex dagar i veckan på en kurs. Som grädden på moset bestämde jag mig i veckan (efter många om och men…) för att byta ut en kurs på bachelornivå till två kurser på masternivå vilket lett till obegränsat antal artiklar, slides och kapitel att läsa. Vilket i sin tur lett till att jag har köpt några flaskor vin för att kunna somna om kvällarna.

Förutom en sönderstressad hjärna är livet väldigt bra och även fast jag saknar karamelguf och smaksatt kvarg (och Propud och mejeriprodukter med fetthalt under 3,5 % och Tyngres kärleksmumsprotein) så att jag nästan går sönder så finns det inget ställe på hela jorden jag hellre skulle vilja vara på.

Hursomhelst, här kommer några pixlar från vår helg i München:

Vi åkte med Flixbus vilket är synonymt med minst 1 timmes försening/ en evig väntan.

Lyxade till under den fyra (fem, eftersom vi åkte med Flixbus) timmar långa resan – proteinbröd och Creme Cornets.

Väl framme siktade Hanna återigen en skylt med “GLUTENFREI PIZZA” – så vi fastnade på Vapiano.

En tv, ett fönster som går att öppna, en nystädad toalett med fungerande lampor och en spegel utan tandkrämsfläckar, en sänglampa, en helkroppsspegel… Behöver jag säga något mer?

Och med den här fjanten som sällskap. 

Svettigt, luft utan syre, öl och människor överallt. Oktoberfest.

Kvällen slutade på det mest oväntade av sätt i sällskap av en herrklubb från Stockholm på en hotellbar. Sen ramlade vi hem i natten, somnade, vaknade, och försåg kroppen med dygnets kaloribehov under hotellfrukosten.

Sen väntade vi på bussen. Igen.

God eftermiddag från en stillastående buss i rusningstrafik nära österrikiska gränsen. Jag kan konstatera att jag har allt annat än tur när det kommer till resor till och från Tyskland.

Jag och Monika impulsköpte i tisdags bussbiljetter till Konstanz i södra Tyskland. Många schweizare åker dit för att handla mat eftersom det är så fruktansvärt mycket billigare än i Schweiz – volymen per köp kan jämföras med den i Extreme Couponing, dvs. helt sjuk. Mina svenska rötter gjorde dock att jag höll det på en lagom nivå och investerade i några burkar tonfisk, diverse grönsaker och schampoo. 

Vi åkte med (såhär i efterhand utsett) världshistoriens sämsta bussbolag, Flixbus, som har alla organisationsproblem som går att ha i ett bussbolag samt en personlig service som kan jämföras med den som ges vid en vending machine. Bussen dit var en timme och 25 minuter sen och både ursäkt och anledning var tydligen för mycket begärt. Bussen hem var en timme sen, och dessutom fastnade vi i gränskontrollen – vilket tog lång tid eftersom busschauffören tyckte om att prata bort tiden med kontrollanterna (aka. var kedjerökare). 

Konstanz var dock en väldigt mysig och trevlig liten stad som vi verkligen kommer återvända till. Då med tåg.

Lika mycket som jag älskar hur storstadspulsen härjar med den här rastlösa själen älskar jag att behöva stanna under ett intervallpass för att 15 kor ska korsa vägen. Trots att jag bara bor 20 minuter med buss från stadskärnan har jag privilegiet att bo granne med det här:

…vilket innebär en liten bit av Slättevalla, som ju är mitt heaven on earth. Att kunna gå en liten omväg hem från mataffären och få lukta lite häst är vardagslyx.

Jag visste väldigt lite om Zürich innan jag flyttade hit. Jag visste att staden är ett av de största finans- och handelscentra i världen och att universitetet är välkänt men utöver det hade jag ingen aning om vad jag kunde förvänta mig.

Jag hann promenera ungefär fem minuter i stadskärnan innan jag föll completely in love. Allt är så himla vackert! Arkitekturen är helt fantastisk, det mesta är modernt och fräscht, vattnet i Limmat river är kristallklart (det är tillochmed drickbart!) och bergen i bakgrunden ramar in staden som en tavla. Även universitetet är helt fantastiskt och påminner om Grand Palais i Paris – det gör liksom inte så mycket att man måste vara där flertalet av dygnets vakna timmar.

Och så kom hösten till Zürich. Högsommarvärmen försvann på bara några timmar och nu har det regnat i två dygn. Egentligen så gör det inte så mycket för mina kurser börjar idag vilket betyder ett sorgligt farväl av fritid.

Tyskakursen avslutades i torsdags och även om jag inte får tillgodoräkna mig de där ECTS-poängen så känns det skönt att ha dem svart på vitt. På kvällen var det Nacht Seminar vilket innebär klubb och Prosecco. Vi var på ett Pre-Party vid Sihlquai längs med Limmat som var orimligt B – men väldigt kul. Det stod mängder av rom, vodka och läsk uppradat på bardisken och man välkomnades med ett plastglas. Sen var det bara att börja blanda…

…och några timmar senare hamnade vi på Langstrasse.

I lördags var vi på Welcome BBQ med alla exchange students vilket var så trevligt att jag inte hade tid att föreviga något.

I söndags mötte vi upp Hanna på Hauptbahnhof för att sedan bege oss till Zürich Food Festival. Det var regnigt och geggigt men när man serveras churros fyllda med Lindt-choklad så bryr man sig inte så mycket om leriga Nikes.

Sedan åkte vi hem till mitt lilla rum. Hanna gillade min disco-hiss. Det gör inte jag.

Helgens äventyr utspelade sig hos Hanna i Männedorf och har kantats av värme i flera bemärkelser.

Jag satte mig på tåget söderut och klev av i Männedorf på fredagseftermiddagen. Hanna hade skickat printscreens från Google maps som visade vägen (livet utan mobildata är ytterst krångligt) och förklarat sådär som bara Hanna kan förklara.

Problem uppstod dock snabbt då ingenting verkade stämma med Hannas beskrivning. Det fanns inget Migrolino (typ 7-11), ingen park, ingen trappa…

En vilsen Sara ringde till sin kusin och var väldigt kritisk till vägbeskrivningen. En lampa tändes i Hannas hjärnkontor – Sara har klivit av tåget på stationen i Männedorf.

Den lilla detaljen att man bör kliva av tåget i Uetikon för att komma till den del av Männedorf där Hanna bor hade hon helt enkelt glömt att nämna för sin vilsna kusin, som tog för givet att hon skulle kliva av tåget i Männedorf när hon skulle till Männedorf. Petitesser.

Efter lite bergsklättring och lite omvägar kom jag till slut fram och kunde avnjuta lite bubbel och tacomys hos världens mest gästvänliga och gulliga familj.

(Helt ok att gå vilse här ändå…)

På lördagsmorgonen bestämde vi oss för att utforska vidderna. Mind = blown, trots 30-gradig värme.

Idag är det plugg som gäller eftersom jag har exams i intensivkursen på onsdag. Mind-blowing på ett annat sätt skulle man väl kunna säga.

För er som alltid undrat hur det ser ut i en schweizisk studentkorridor kommer här ett inlägg för att stilla nyfikenheten.

I huset är vi totalt 332 studenter från världens alla hörn. I min korridor, på första våningen, bor det totalt 15 studenter från bl.a. Taiwan, Singapore, Polen, Australien och Kina.

(Morfar – klicka på bilderna så öppnas de som i ett album med undertexter!)

Det så kallade “partyrummet” med bar och andra roliga saker.

Tv-rummet där ingenting verkar fungera.

Köket (5 min efter städtanterna lämnat – det ser således inte ut såhär längre. Men ändå helt okej).

Balkongen i anslutning till köket

Balkongen som sträcker sig längs hela våning ett som jag bor på.

Min lilla toalett som jag delar med 3 andra.

Min walk-in-closet, precis innanför dörren i mitt rum.

Min lilla säng…

…och mitt kök, apotek, kontor och vardagsrum.