Igår morse satte vi oss på tåget mot italienska gränsen med målet inställt på Menton, som vi blivit rekommenderade att besöka flertalet gånger. Tågresan längs havet är (mellan alla tunnlar och all 4G-skugga) helt fantastisk och även om några förkylningsbaciller hämmade energinivåerna så var det två förväntansfulla flickor som klev av tåget på Gare de Menton i gassande sol. Kanske var det halsontet, kanske var det onsdagsförmiddagen, kanske var det lugnet före sommarsäsong-stormen, kanske var det kräsen-rivera-tant-nerven som klämde – men Menton nådde väl inte riktigt upp till alla dessa förväntningar som byggts upp. Menton var liksom… ganska dött. Vi tog var sin Coke Zero på en av (de visserligen väldigt trevligt belägna) uteserveringarna längs strandpromenaden, men sedan klev vi på det där tåget igen, tillbaka till Nice. Som enligt oss har allt som Menton har – och lite till.