Efter några svettiga dygn i Rom satt vi återigen på ett plan, denna gång över bergstoppar och Tyrrenska havet, äntligen på väg mot Zürich. Som jag hade längtat!

Även Zürich bjöd på 35 grader och sol, så första kvällen tog vi en kvällspromenad till vinfälten när solen gått ner. Det är så fantastiskt fint och helt omöjligt att fånga på bild, även om jag gjorde några tappra försök.

Efter en god natts sömn i Hannas säng (hon sov på en luftmadrass med hål i – är man lillasyster så fungerar det ju så, det är sen gammalt) åkte vi till Badi.

De två huliganerna var helnöjda och jag blir alldeles VARM i hjärtat av att se de här tre personerna gå varandra på nerverna.

I tanken var den här bilden jättebra men nu inser jag att den inte alls är så perfekt som jag föreställt mig den. Det var i alla fall 31 grader i luften och 24 i sjön…

Vi lyxade till det med schweizisk wurst till lunch och spelade fyra i rad, Svarte Petter och Uno som om det inte fanns någon morgondag.

På kvällen tog vi tåget till Bellevue och åt på Santa Maria (som om vi inte ätit tillräckligt med pasta och pizza…). Vi avslutade med en 120 kronors-glass på Mövenpick och HE-RRE-GUD vad god den var. Jag är verkligen ingen glassmänniska, men Swiss Chocolate är i nivå med Karamellguf.

Morgonen efter bar det av hemåt till kalla och gråa Sverige igen med alldeles för mycket packning. MEN refränger och fett tröttnar man på – det var sinnessjukt skönt att nästan bli omkullblåst av en iskall västkustvind och nog njöt jag av Coops apelsin- och limekvarg efter två veckor av kolhydrater i överflöd. Och frukostbuffé i all ära – men 61 gram fiberhavregryn med 17 gram vaniljprotein är svårslaget (hör nu Amanda i mitt huvud: “fyfan Sw, du är ju dum i huvudet”).