Det har varit lite upp och ned, som i alla relationer. Det har passerat dagar då jag velat ge upp, och dagar då jag varit fruktansvärt tacksam. Ibland är det svårt att förstå den egentliga innebörden och ibland känns det bara som tomma ord, utan någon egentlig innebörd alls.

Vi har funnits för varandra. Vi har kompletterat varandra. Vi har tagit oss igenom motgång. Vi har mött framgång.

FARs Samlingsvolym 2015. Dina 1736 sidor betydde allt.

Framförallt i morse. Men jag glömde bort dig. Jag glömde att ta med dig till vår tid i rampljuset – till tentamen i Externredovisning, till den sista tentamen innan sommaren.

Så jag fick panik och sen sprang jag. Jag sprang och sprang och sprang och sprang. Sedan sprang jag lite till. Och lite till. Och sedan, klockan 08.11, fyra minuter innan dörrarna låses, klev vi tillsammans in i den ångestfyllda och syrefattiga salen.

Fem timmar senare klev vi ut i friheten. Jag med blåsor och skoskav över halva fötterna efter mitt maraton i nya fina Tory Burch-ballerinas, du med några fler vikta sidor, lite nött och tärd.

Sedan blev jag attackerad av en fiskmås.

Nu ska jag fira att det är sommarlov. Hej då bästkusten, HEJ MARIESTAD!